ny novell!
Johanna går sakta hem från sin fotbollsträning. Hon går sakta förbi dom rika kvarteren. Hon suckar tungt och spottar på vägen. Hon går i tjugo minuter till, sen är hon på sitt kvarter. Johanna bor med sin pappa i ghettot som hon kallar det själv. Hon öppnar den tröga dörren och går in på sitt stökiga rum. Slänger sig på sängen och bara kollar upp i taket. Kollar på bilden på mamma. Och kollar i taket.
Efter en stund kommer hennes pappa vinglande in.
- hej gumman! Mumlar han fram
- men gå! Låt mig va! Skriker Johanna
- vad? Det är min lägenhet och ja får väl vara här så mycket jag vill.
- men gå och drick lite istället, du gör ju de så sällan säger Johanna och himlar med ögonen
- vänta lite...jag hörde inte vad sa du?
Johanna får ett hårt slag mot kinden. Hon faller till golvet. Hennes pappa sparkar till henne i magen, sen stänger han dörren till hennes rum och låser.
Johanna ligger kvar på golvet. Helt orörlig. När hennes mamma levde var hennes pappa normal. Men sen hennes mamma dog i cancer har hennes pappa blivit helt... störd?
Johanna ligger på golvet hela natten. Och nästa morgon låser hennes pappa upp dörren och släpper ut henne.
- ikväll får du hitta någon annanstans att sova, jag ska ha gäster
Johanna orkade inte ens bry sig om vilka som skulle komma. Hon tänkte ändå sova över hos Jonathan. Hennes bästa vän.
Hon plingade på hemma hos Jonathan.
är den värd att fortsätta skriva på?:)
kommentera!
//L
